Ett unikt rosprojekt pågår i Simrishamns kommun. Här delar man ut gratis rosor till invånare som vill bli rosvärdar. Den som blir rosvärd åt en kommunros förbinder sig, förutom att vårda rosen, förstås, att den planteras på ett sådant sätt att även förbipasserande kan njuta av dess skönhet och doft.  Simrishamns stad var först ut med att nappa på erbjudandet, sedan har planteringar skett i byarna Borrby, Hammenhög, Vallby, Vitaby, St Olof, och i förra veckan hade turen kommit till Gärsnäs.

Ingela Persson, Raskarums plantskola, hjälper tre damer Nilsson, Elsa, Ingalill och Berit, att välja rosor. Elsa vill ha en vit, Ingalill en rosafärgad, och Berit har redan bestämt sig för gula myskrosen Ghislaine de Feligonde.

Inger Losell Gummesson från Tågarps trädgård har hittat rosen till Elving Olsson: Lichtkönigin Lucia med gula, doftande blommor.

Österlen ska bli Rosornas landskap! Det är målsättningen bakom projektet som är ett samarbete mellan kommunen och föreningen Österlens Kulturhistoriska Rosor. Tre plantskolor bidrar med rosor: Roskraft i Ö Hoby, Tågarps trädgård och Raskarums plantskola. Nästa by på tur i planteringsturnén runt Österlen, är Tommarp till våren.

Rädd för att du missat möjligheten att bli rosvärd? Inga problem. Anmäl dig till kommunträdgårdsmästare Rolf Carlson eller vänd dig till någon av de ovannämnda plantskolorna. Än finns det chans att bli rosvärd!

Nu finns efterlängtade En ros är en ros är en rosa… i bokhandeln. I boken presenteras tolv av de bästa kåserierna som framförts på Österlens Rosfest åren 2005-2006. Det har blivit en spännande bok, slösande rik på kunskap och illustrerad med vackra foton från min trädgård – Killahusets trädgård – tagna av fotograf Thorsten Persson.

En ros är en ros är en rosa… tar med läsaren med på en fascinerande resa till de vitt skilda världar där Rosen uppträder: schlagerns, filmens, teaterns, konstens, religionens och, självfallet, trädgårdens och hortikulturens område. 

De tolv författarna är: Sanna Töringe, Elsi Rydsjö, Ingvar Holm, Tomas Löfström, Margit Sandemo, Pelle Berglund, Sven Hugo Persson, Karin Sverenius Holm, Gittan Jönsson, Henrik Valentin, Ulrika Carlson-Nilsson och undertecknad, som dessutom är redaktör för boken.

Köp den! Läs och njut!

Fem kronor av varje försåld bok tillfaller Österlens Rosfest.

Du kan få boken per post genom att sätta in 190 kr (porto ingår) på föreningen Österlens Kulturhistoriska Rosor, plusgiro: 376613-6. Glöm inte att uppge ditt namn och adress på talongen. Om du undrar över något, kontakta kassör Madeleine Hellström på tel: 0414- 411410.

Här kommer fler av Thorstens underbara bilder i boken:

Min Katalpa – som jag tror är en Catalpa bignoides – har slagit ut i flera blomklasar. När trädet inte står i blom är det bladverket som imponerar, det lilla trädet är helt inklätt i stora exotiska blad. Vid regn kan de våta bladen tynga så hårt att det sköra grenverket ger vika. En gren bröts i förra veckan när det regnat utan knappt något uppehåll i flera dagar. Blommorna liknar små orkidéer. Katalpan, som är inhemsk i USA, bär cherokeeindianernas namn på trädet. I USA kallas det också  ”Indian Beans”. Härhemma säger vi ”Trumpetträd”.

Katalpan är ca 15 år och har blommat de senaste åren. Jag har ytterligare en katalpa, ett träd av ett yngre datum. Intressant nog kommer det snart att växa om den första. Den yngre katalpan har jag dragit upp från frön som jag tog från jättelika katalpaträd i en park i Washington DC hösten 2001. Än har fröplantan inte blommat, men jag väntar med spänning på att se vilken sorts katalpa det är. Katalpa brukar anses vara härdig i zon 1-2. Trädet bör planteras i ett skyddat läge.

Man skulle ju kunna tro att både rosor och människor fått nog av vatten här i södra Sverige, men när regnet gjorde ett uppehåll och besökarna började komma tillbaka till Killahusets trädgård fyllde Ida det gamla brygghusbadkaret med vatten och plockade rosblad som hon strödde på ytan.  

Lilla Katten ville genast utforska karet och balanserar på kanten. I bakgrunden syns rosorna Johanna Röpke, uppbunden på en påle, och småblommiga Valdemar i en snöbollsbuske.

I en stor och vild rosenträdgård som Killahusets upptäcker man varje år en massa rosplantor som frösått sig själv. Oftast blir det inget annat än nya multiflora-, canina-, eller rubiginosaplantor, men ibland kan man ha tur och få en ros som är ett resultat av en spännande korsning. I år har jag hittat rosor som kan vara korsningar mellan ´Paul´s Himalayan Musk`, Rosa multiflora och möjligtvis filipesrosen ´Kiftsgate`. Nedan är en ros som i mycket påminner om Paul´s Himalayan Musk, fast med glansigt bladverk.

Och här en gul, blekt gul variant, mycket vacker:

I Killahusets trädgård växer ett 100-tal rosor i träden. Det är framför allt fruktträden som fått bli ställning till skuggtåliga klättrare som gillar att sträcka sig mot höjden. Ovan är det ´Albertine` som lever i fredlig samexistens med Husmodern, ett robust matäpple. ´Paul Transon`, också en wichuranaklättrare, planterades förra året vid ett plommonträd:

´The Garland` är en väldoftande och rikblommande klättrare från 1835, även den planterad förra året:

Om knappt två veckor börjar rosfesten på Österlen! 6 – 8 juli firas rosen i en hejdundrandes fest. Fram till dess kommer jag varje dag att presentera några av de närmare tusen olika rosorna som växer i Killahusets trädgård. Tisdag till söndag är det guidad visning kl. 17.00 bland rosorna för dig som är på Österlen. För nu blommar rosorna som vackrast, prakten är överdådig!

Ovan syns `Märchenland´, en polyanthahybrid från 1951. Jag hittade den för många år sedan, uppgrävd med trasiga rötter och slängd på en trottoar i Lund. Plantorna, de var tre, hade kasserats av husets nye ägare och skulle ersättas av nya, mer moderna rosor. `Märchenland´ är en rikblommande ros med underbara, ädelroslika knoppar i klart rött som slår ut i stora löst fyllda blommor i rosa som övergår till blekt rosa.

Rosor är inte bara blommor. Knoppar och blad, ja, även taggarna kan många gånger vara intressanta, ge karaktär åt växten. Här har ´Treasure Trove`, en fröplanta av Filipesrosen `Kiftsgate´skjutit upp ett spjut med dekorativt bladverk i intensivt roströd ton:

I natt regnade det återigen. Ulrich Brunners våta blommor hänger tungt i rabatten:

Rosorna slår ut för fullt, många som inte ska blomma förrän om två -tre veckor är redan igång, så nu tjuvstartar jag också och öppnar Killahusets trädgård på söndag, 17 juni. Vi samlas kl. 16.00 och botaniserar bland de utslagna rosorna, framför allt de som upptäckts under den pågående inventeringen av gamla rosor på Österlen. I fokus står ”Knoppar, blad och taggar – rosens mer okända sidor”. Naturligtvis ska vi också titta på blommorna och supa in deras underbara dofter!

Varmt välkomna!

Ps. bilden visar Blush Damask, som namnet säger är det en damaskros. Damaskrosornas hemland är Iran. Där har Rosa damascena odlats i tusentals år, rosorna tillhör de mest doftrika av alla, och används i tillverkningen av rosenvatten och rosenolja. Blush Damask är en ros som vi upptäckt på flera ställen under inventeringen på Österlen. Den växer ofta i stora, höga buskage, kan breda ut sig på ansenliga ytor genom sin förmåga att slå rotskott. Just rotskotten har naturligtvis också bidragit till att rosen spridits från människa till människa, och hamnat i många täppor och haver, som trädgård heter på gammalskånska.

Rubriken är ett lån från Richard Brinsley Sheridan. Så här välkomnade han besökarna till sin trädgård:

”Please come into my garden. I would like my roses to see you.”

Och du, kära bloggbesökare, är välkommen att hälsa på de första rosorna som slagit ut i Killahusets trädgård.

Först mötte du en okänd mutation av en pimpinellros, underbar med sina enkla, starkt doftande vitrosa blommor.

Nedan är också en pimpinell, troligtvis en Husmoderrose, som vi hittat i Viarp under den pågående rosinventeringen på Österlen:

 Marguerite Hilling, en härlig sport av vita Nevada. I stamträdet finns vildrosen Rosa moyesii:

`Aicha´är uppkallad efter profeten Muhammeds älsklingshustru. En sagolik tidigblommande ros av danske förädlaren Valdemar Pedersen:

En okänd fröplanta från en högväxt buskros som inventerats i Borrby:

När jag hade satt de första plantorna i Killahusets trädgård, sa min mor häpet: ”Tänk att du kommer ihåg mormors älsklingsväxter!” och pekade på den kaukasiska förgätmigejen och snöbollsbusken. Faktum var att jag inte hade tänkt på det, inte medvetet i alla fall. Men mormor Anna Wressels stora, parkliknande trädgård och plantor måste ha funnits i mitt inre, för just de plantorna skulle jag absolut ha i trädgården.
Nu blommar de igen, för tjugonde året, och alltid samtidigt. Snöbollsbusken, som har blivit flera, för den är så lätt att föröka, har blivit till ett mindre träd, och nere på marken lyser förgätmigejens små blå ögon i halvskuggan.
Nej, mormor, jag har inte glömt dig. Du och dina plantor finns med mig i trädgården.

Nu har mormors snöbollsbuske, Viburnum opulus `Roseum´, fått sällskap i trädgården av en mer ovanlig japansk släkting, Viburnum plicatum `Mariesii´.
I dessa Linnétider kan det noteras att den japanska snöbollsbusken introducerades till Europa av Carl Thunberg, aven kallad Japans Linné. Mitt hjärta klappade lite extra när jag såg den första blomman, den rent vita färgen känns högtidlig, nästan sakral, som om man vill sänka rösten och tala lite tystare i dess närhet.