Ett unikt rosprojekt pågår i Simrishamns kommun. Här delar man ut gratis rosor till invånare som vill bli rosvärdar. Den som blir rosvärd åt en kommunros förbinder sig, förutom att vårda rosen, förstås, att den planteras på ett sådant sätt att även förbipasserande kan njuta av dess skönhet och doft.  Simrishamns stad var först ut med att nappa på erbjudandet, sedan har planteringar skett i byarna Borrby, Hammenhög, Vallby, Vitaby, St Olof, och i förra veckan hade turen kommit till Gärsnäs.

Ingela Persson, Raskarums plantskola, hjälper tre damer Nilsson, Elsa, Ingalill och Berit, att välja rosor. Elsa vill ha en vit, Ingalill en rosafärgad, och Berit har redan bestämt sig för gula myskrosen Ghislaine de Feligonde.

Inger Losell Gummesson från Tågarps trädgård har hittat rosen till Elving Olsson: Lichtkönigin Lucia med gula, doftande blommor.

Österlen ska bli Rosornas landskap! Det är målsättningen bakom projektet som är ett samarbete mellan kommunen och föreningen Österlens Kulturhistoriska Rosor. Tre plantskolor bidrar med rosor: Roskraft i Ö Hoby, Tågarps trädgård och Raskarums plantskola. Nästa by på tur i planteringsturnén runt Österlen, är Tommarp till våren.

Rädd för att du missat möjligheten att bli rosvärd? Inga problem. Anmäl dig till kommunträdgårdsmästare Rolf Carlson eller vänd dig till någon av de ovannämnda plantskolorna. Än finns det chans att bli rosvärd!

Sommarens sista rosor står fortfarande i blom i Österlens trädgårdar. Men snart har hösten tagit kål på dem och en lång vinter väntar. Då är det skönt att kunna drömma och planera nästa sommar. Nu på söndag, 23 september, kl. 16.00 på Apotekarens trädgård i Simrishamn håller jag ett föredrag om Europa Rosarium i Sangerhausen. Föredraget är upptakten till en resa i rosens tecken. Långhelgen 5-8 juni 2008 går rosbussen till några av Tysklands vackraste rosenträdgårdar, med Europa Rosarium i Sangerhausen som resans höjdpunkt. Europa Rosarium, som invigdes 1903, hyser världens största samling av rosor, med närmare 9000 olika sorters rosor. Många äldre sorter, som försvunnit på andra platser i Europa, kan man numera bara uppleva i Sangerhausen. Förutom Sangerhausen kommer vi att besöka Goethes trädgårdar i Weimar, den stora Rosenparken i Erfurt, och rosenstaden Bad Langensalza, där vi kommer att hälsa på hos Martin Weingart och hans unika rosenplantskola. Och ja, det finns plats i bagageutrymmet att ta med rosor hem!

Inom kort kan du ta del av det fullständiga programmet för resan på www.osterlenrosor.se och boka en plats i bussen!

Här följer några bilder från Sangerhausen i maj 2007:

´Böhms climber`

Marita kollar namnskylten på en av klätterrosorna

´Comtesse Vandal`

En välbehövlig paus vid halvtid i det gamla lusthuset: bara 4000 rosor kvar att se!

´Mme Grégoire Staechelin`

Vändpunkten för en människa kan inträffa när som helst. Oftast sker det i mötet med en annan människa. För Torben Thim skedde det med en rosenmänniska. ”En dag med Valdemar Petersen och hans rosor blev avgörande för mitt liv”, skriver Thim i sin bok Historiske Roser.

Valdemar Petersen älskade både gamla rosor och skapade nya, som den underbara Aicha på bilden ovan. Petersens namn kommer för alltid också att vara förknippat med Löve rosenplantskola som i många decennier varit en vallfärdsplats för rosälskaren. Tack vare Torben Thim, som tog över driften av plantskolan 1979, bevarades Valdemar Petersens rosenarv till alla rosälskare nu och förhoppningsvis för all framtid.

Vi – några medlemmar i Österlens Kulturhistoriska Rosor - reste dit en hösthelg för att hälsa på i den legendariska plantskolan och se vad som står i blom i början av september.

Torben Thim med rosor och damer från Österlens Kulturhistoriska Rosor, fr. v: Madeleine Hellström, föreningens kassör, Ingela Persson från Raskarums plantskola och Gunnel Bahrmark.

Nedan en ros som jag själv föll för: Hanseat (Tantau 1961), med underbara, nästan självlysande rosa blommor i höstrabatten.

Den romantiska rosenhaven på Löve plantskola.

Och en vy från försäljningen, med ett rosen – och dahliabad:

Quatre Saisons – en höstdamaskener. Nedan Reve d´Or:

Äntligen! I Löve hittade jag rosen jag letat efter så länge, Rosa fedtschenkoana, en vildros som är en av föräldrarna till damaskrosorna. (De andra föräldrarna är Rosa moschata och Rosa gallica).

Valdemar Petersens efterträdare, Torben Thim, snart en legend i sig själv.

Därmed avslutas besöket i Löve med en bild på höstäpplen i rosenhaven…

….och Gunnel tagen på bar gärning i paradiset!

Nu finns efterlängtade En ros är en ros är en rosa… i bokhandeln. I boken presenteras tolv av de bästa kåserierna som framförts på Österlens Rosfest åren 2005-2006. Det har blivit en spännande bok, slösande rik på kunskap och illustrerad med vackra foton från min trädgård – Killahusets trädgård – tagna av fotograf Thorsten Persson.

En ros är en ros är en rosa… tar med läsaren med på en fascinerande resa till de vitt skilda världar där Rosen uppträder: schlagerns, filmens, teaterns, konstens, religionens och, självfallet, trädgårdens och hortikulturens område. 

De tolv författarna är: Sanna Töringe, Elsi Rydsjö, Ingvar Holm, Tomas Löfström, Margit Sandemo, Pelle Berglund, Sven Hugo Persson, Karin Sverenius Holm, Gittan Jönsson, Henrik Valentin, Ulrika Carlson-Nilsson och undertecknad, som dessutom är redaktör för boken.

Köp den! Läs och njut!

Fem kronor av varje försåld bok tillfaller Österlens Rosfest.

Du kan få boken per post genom att sätta in 190 kr (porto ingår) på föreningen Österlens Kulturhistoriska Rosor, plusgiro: 376613-6. Glöm inte att uppge ditt namn och adress på talongen. Om du undrar över något, kontakta kassör Madeleine Hellström på tel: 0414- 411410.

Här kommer fler av Thorstens underbara bilder i boken:

I Killahusets trädgård växer ett 100-tal rosor i träden. Det är framför allt fruktträden som fått bli ställning till skuggtåliga klättrare som gillar att sträcka sig mot höjden. Ovan är det ´Albertine` som lever i fredlig samexistens med Husmodern, ett robust matäpple. ´Paul Transon`, också en wichuranaklättrare, planterades förra året vid ett plommonträd:

´The Garland` är en väldoftande och rikblommande klättrare från 1835, även den planterad förra året:

Rosorna slår ut för fullt, många som inte ska blomma förrän om två -tre veckor är redan igång, så nu tjuvstartar jag också och öppnar Killahusets trädgård på söndag, 17 juni. Vi samlas kl. 16.00 och botaniserar bland de utslagna rosorna, framför allt de som upptäckts under den pågående inventeringen av gamla rosor på Österlen. I fokus står ”Knoppar, blad och taggar – rosens mer okända sidor”. Naturligtvis ska vi också titta på blommorna och supa in deras underbara dofter!

Varmt välkomna!

Ps. bilden visar Blush Damask, som namnet säger är det en damaskros. Damaskrosornas hemland är Iran. Där har Rosa damascena odlats i tusentals år, rosorna tillhör de mest doftrika av alla, och används i tillverkningen av rosenvatten och rosenolja. Blush Damask är en ros som vi upptäckt på flera ställen under inventeringen på Österlen. Den växer ofta i stora, höga buskage, kan breda ut sig på ansenliga ytor genom sin förmåga att slå rotskott. Just rotskotten har naturligtvis också bidragit till att rosen spridits från människa till människa, och hamnat i många täppor och haver, som trädgård heter på gammalskånska.

Husmodern, det gamla underbara äppelträdet, har blommat ikapp med det nyplanterade Snödroppsträdet i helgen. I en trädgård måste det finnas träd i alla generationer, både unga och gamla. Ingen vet när Husmodern planterades, hon var ett av fem träd som fanns i trädgården när vi köpte Killahuset. Ett bättre matäpple finns inte! Det är stort och matigt, fast och friskt, kan plockas sent på hösten och förvaras länge. Husmodern växer under den jättelika pilen som under många decennier, kanske ett sekel, har tvingat henne att böja sina grenar mot marken.

Snödroppsträdet Halesia hör till ett av vårens nyförvärv. Stora, vitrosa blommor hänger som tunga droppar under grenarna.

Snödroppsträdet är tillägnat min dotter Janna. Förra veckan blev hennes kusiner Ida och Stina gudmödrar till ett Sibiriskt korkträd och en Maackia. Jag tycker om att ha ett personligt förhållande till mina träd och växter.

Utan hjälp skulle det vara omöjligt att klara av en så här stor trädgård. Idag har flickorna Nicole, Amie och Kim varit här ett par timmar under eftermiddan och hjälpt mig att ställa iordning den äldsta delen av trädgården. Här har de blivit fotograferade framför husmodern.

I samma veva som buxbomhäckarna skulle planteras på Killahuset pingsten 1986, fick jag syn på raden: ”Vår herre skapade min själ inga räta linjer!” Det låg helt i linje med våra egna tankegångar. Varför måste allting vara så fyrkantigt? Både i trädgården och livet för övrigt? Så buxbomsplantorna planterades i solrundlar och halvmånar i en design som slingrade sig i mjuka böjar fram och tillbaka på den ett par tunnland stora ytan.

Idag, mer än tjugo år senare, ser det ut som buxbomhäckarna alltid funnits där, sen slutet av 1800-talet när det blev väldigt populärt att anlägga stora buxbomanläggningar i bondeträdgården. När det var dags att börja klippa häckarna för första gången, fick jag rådet av Hans Högasten, som räddat en 1700-talsträdgård med buxbomhäckar från förfallet, att ta fram häcksaxen nån vecka före midsommar och ta mig an verket. Så har jag klippt häckarna i två decennier, ibland hoppat över nåt år, och de har blivit mycket vackra – men otroligt stora! Häromdagen läste jag om Lotte Möllers fina bok om Maryhill, trädgården som hennes föräldrar anlade i Lund. Där läste jag att den formklippta buxbomträdgården – Maryhills smycke – klipptes två gånger varje år, första gången i maj och sedan i augusti. Inspirerad av det här nya tipset, gick jag genast ut och utförde den första majklippningen av häckarna. Det är ett tungt jobb, det sliter på ryggen. Enda trösten inför den andra klippningen i augusti, är att rörelserna med saxen motionerar gäddhänget ordentligt!

Ett gott råd: Klipp aldrig buxbom i full sol. Välj en molnig eller småregnig dag.

Det råder tulpanfrossa i Simrishamn. Mellan den 12 maj och 3 juni kan tulpanälskarna njuta av blomsterprakten i Apotekarns trädgård och Bergengrenska trädgården. Eftersom de senaste veckorna varit ovanligt varma för årstiden har många tulpaner redan slagit ut, men arrangörerna lovar att lökarna ska blomma festen ut. Tulpanen har en gammal tradition på Österlen. En gång i tiden – på 50- och 60-talen – fanns stora lökodlingar i Hammenhög. Då blommade tulpanerna varje vår i långa rader på fälten. Det är en syn man skulle ha velat uppleva.

Mina egna tulpaner på Killahuset är redan på väg att blomma ut. De tidiga sorterna har redan vissnat. Minns du den här vackra tulpanen:

I visset tillstånd är den lika skön, som på en blomstertavla från 1600-talet. Förfallet påminner mig om poeten Adonis rader:

Jorden säger om sina ruiner:

Se min sång som har återvänt till mig

1912 började socialdemokraterna bära röda tygrosor på första maj. Den röda färgen symboliserade kampen mot fattigdomen och själva blomman kampen mot den andliga nöden. Tygrosen ersattes av metallnålar 1930. Hur kunde man byta bort en så fin blomma? Ett gott råd från en rosvän: Ta tillbaka tygrosen!

Jag umgicks med verkliga rosor idag. Hos Else på Roskraft hade rosorna börjat slå ut i växthusen och jag var bara tvungen att tjuvstarta och få se blommorna och supa in dofterna som komma skall…

Som ett vattenfall av blommor: klätterrosen Gerbe rose

Ännu en klättrare, Senegal, en av de mörkaste röda som finns. Uppstod som fröplanta 1944 av klätterrosen Guinée, som den anses ha överträffat. Just det här exemplaret fick jag av en rosälskare i Libanon. När den har blommat ut, tar Else sticklingar av plantan.