En trädgårdsvän som hade växt upp i England sa en gång: Det blir ingen riktig vår om jag inte får se magnolian blomma! Idag förstår jag precis vad hon menade. Mitt lilla magnoliaträd blommor och hon är helt utan konkurrens; alla andra träd och buskar – förutom den mer oansenliga rosenripsen - bidar tiden i sina knoppar.
Min magnolia är ett mirakel. Trädgårdens kalkhaltiga jord lyckades ta död på flera magnolior innan Kenneth Lorentzon, dendrolog på Alnarp, föreslog att jag skulle plantera sorten ‘Norman Gould’. Mycket riktigt, den tålde både kalk och vind. Men just innan vi skulle få njuta av det lilla trädets första blommor, det var fjärde året efter planteringen, fejade ett rådjur sina horn mot den bräckliga stammen som helt trasades sönder. Sorgen sänkte sig över trädgården. Jag förmådde inte gräva upp magnolian, utan lät trädstumpen stå kvar. Jag tänkte på valnötsträdet som helt hade frusit bort, bara för att två år senare slå nya skott från roten. Och magnolian kom tillbaka! Nu firar trädet 10-årsjubileum och lyser upp hela trädgården i sin sidenvita skrud.
1 kommentar
e mpSun, 15 Apr 2007 16:27:47 +000027söndag 2, 2007 kl 02:06
Magnolian fascinerar också i Köpenhamn. Utanför de anrika universitetsbyggnaderna står praktfulla träd just nu. Träden väcker varje år en salig vårro hos mig!
Stina