Unikt projekt: Bli rosvärd i Simrishamns kommun!

Ett unikt rosprojekt pågår i Simrishamns kommun. Här delar man ut gratis rosor till invånare som vill bli rosvärdar. Den som blir rosvärd åt en kommunros förbinder sig, förutom att vårda rosen, förstås, att den planteras på ett sådant sätt att även förbipasserande kan njuta av dess skönhet och doft.  Simrishamns stad var först ut med att nappa på erbjudandet, sedan har planteringar skett i byarna Borrby, Hammenhög, Vallby, Vitaby, St Olof, och i förra veckan hade turen kommit till Gärsnäs.

Ingela Persson, Raskarums plantskola, hjälper tre damer Nilsson, Elsa, Ingalill och Berit, att välja rosor. Elsa vill ha en vit, Ingalill en rosafärgad, och Berit har redan bestämt sig för gula myskrosen Ghislaine de Feligonde.

Inger Losell Gummesson från Tågarps trädgård har hittat rosen till Elving Olsson: Lichtkönigin Lucia med gula, doftande blommor.

Österlen ska bli Rosornas landskap! Det är målsättningen bakom projektet som är ett samarbete mellan kommunen och föreningen Österlens Kulturhistoriska Rosor. Tre plantskolor bidrar med rosor: Roskraft i Ö Hoby, Tågarps trädgård och Raskarums plantskola. Nästa by på tur i planteringsturnén runt Österlen, är Tommarp till våren.

Rädd för att du missat möjligheten att bli rosvärd? Inga problem. Anmäl dig till kommunträdgårdsmästare Rolf Carlson eller vänd dig till någon av de ovannämnda plantskolorna. Än finns det chans att bli rosvärd!

Res med till rosorna i Sangerhausen!

Sommarens sista rosor står fortfarande i blom i Österlens trädgårdar. Men snart har hösten tagit kål på dem och en lång vinter väntar. Då är det skönt att kunna drömma och planera nästa sommar. Nu på söndag, 23 september, kl. 16.00 på Apotekarens trädgård i Simrishamn håller jag ett föredrag om Europa Rosarium i Sangerhausen. Föredraget är upptakten till en resa i rosens tecken. Långhelgen 5-8 juni 2008 går rosbussen till några av Tysklands vackraste rosenträdgårdar, med Europa Rosarium i Sangerhausen som resans höjdpunkt. Europa Rosarium, som invigdes 1903, hyser världens största samling av rosor, med närmare 9000 olika sorters rosor. Många äldre sorter, som försvunnit på andra platser i Europa, kan man numera bara uppleva i Sangerhausen. Förutom Sangerhausen kommer vi att besöka Goethes trädgårdar i Weimar, den stora Rosenparken i Erfurt, och rosenstaden Bad Langensalza, där vi kommer att hälsa på hos Martin Weingart och hans unika rosenplantskola. Och ja, det finns plats i bagageutrymmet att ta med rosor hem!

Inom kort kan du ta del av det fullständiga programmet för resan på www.osterlenrosor.se och boka en plats i bussen!

Här följer några bilder från Sangerhausen i maj 2007:

´Böhms climber`

Marita kollar namnskylten på en av klätterrosorna

´Comtesse Vandal`

En välbehövlig paus vid halvtid i det gamla lusthuset: bara 4000 rosor kvar att se!

´Mme Grégoire Staechelin`

Löve som i love for roses

 

Vändpunkten för en människa kan inträffa när som helst. Oftast sker det i mötet med en annan människa. För Torben Thim skedde det med en rosenmänniska. ”En dag med Valdemar Petersen och hans rosor blev avgörande för mitt liv”, skriver Thim i sin bok Historiske Roser.

Valdemar Petersen älskade både gamla rosor och skapade nya, som den underbara Aicha på bilden ovan. Petersens namn kommer för alltid också att vara förknippat med Löve rosenplantskola som i många decennier varit en vallfärdsplats för rosälskaren. Tack vare Torben Thim, som tog över driften av plantskolan 1979, bevarades Valdemar Petersens rosenarv till alla rosälskare nu och förhoppningsvis för all framtid.

Vi – några medlemmar i Österlens Kulturhistoriska Rosor - reste dit en hösthelg för att hälsa på i den legendariska plantskolan och se vad som står i blom i början av september.

Torben Thim med rosor och damer från Österlens Kulturhistoriska Rosor, fr. v: Madeleine Hellström, föreningens kassör, Ingela Persson från Raskarums plantskola och Gunnel Bahrmark.

Nedan en ros som jag själv föll för: Hanseat (Tantau 1961), med underbara, nästan självlysande rosa blommor i höstrabatten.

Den romantiska rosenhaven på Löve plantskola.

Och en vy från försäljningen, med ett rosen – och dahliabad:

Quatre Saisons – en höstdamaskener. Nedan Reve d´Or:

Äntligen! I Löve hittade jag rosen jag letat efter så länge, Rosa fedtschenkoana, en vildros som är en av föräldrarna till damaskrosorna. (De andra föräldrarna är Rosa moschata och Rosa gallica).

Valdemar Petersens efterträdare, Torben Thim, snart en legend i sig själv.

Därmed avslutas besöket i Löve med en bild på höstäpplen i rosenhaven…

….och Gunnel tagen på bar gärning i paradiset!

Jag höll på att glömma Poulsens pärla…

…men här visas danska rosenfirman Poulsens kanske ljuvaste skapelse:

´Poulsen Pearl`. Så vacker med sina enkla vitrosa blommor och kopparfärgade öga. Rosen, en floribunda, är en korsning från 1949 mellan ´Else Poulsen` och en okänd fröplanta. Jag blir mer och mer förtjust i enkla rosor, i höst har jag skaffat flera nya enkelblommande rosor. Snart möter du dem på bloggen.

Vackra danska rosflickor med höstblom

I Danmark har en och samma familj – Poulsen – förädlat och tagit fram nya rosor i snart 100 år. Målsättningen var att skapa härdiga rosor för Nordeuropa. Genom att använda polyantharosor (för härdighet) och tehybrider (för skönhet) gav de världen floribundarosorna. Den första rosen hette Rödhätte (se bild ovan) och kom ut på marknaden 1912. Under rosinventeringen på Österlen har vi hittat många gamla exemplar av Rödhätte som överlevt sedan den tiden i landskapets täppor och trädgårdar. En mer tålig och härdig ros får man leta efter!

Familjen Poulsen bestod av många döttrar och alla tycks ha fått en ros uppkallad efter sig. Vanligt förekommande på Österlen är Else Poulsen, en ros som jag minns från min mormors trädgård:

Sedan 1989 finns poulsenrosorna samlade i en ”rosenhave” i Gerlevparken, strax söder om Fredrikssund på Själland. Dit reste några av medlemmarna i Österlens Kulturhistoriska Rosor i helgen. Ett mål för resan var att försöka identifiera några av de många ”osäkra korten” som vi hittat under inventeringens gång. Det ska medges att förvirringen är stor kring flickorna Poulsen. Många gånger har vi frågat oss: Är det Else? Eller Ellen? Kan det till och med vara en tös som vi inte känner till? Efter resan har många frågetecken rätats ut, och i ett par fall fick vi helt oväntat identifierat rosor som hittills varit okända. Som denna vackra hitteros:

Fram till resan hette den nr. 171. Nu vet vi att den togs fram 1940 av familjen Poulsen och bär namnet Poulsen Copper.

Min egen favorit bland poulsenrosorna är enkelblommande Kirsten Poulsen från 1924. Den vill jag plantera i stora grupper, som i Gerlevparken:

Många av de äldsta poulsenrosorna finns inte längre i handeln. Var har till exempel Harriet Poulsen från 1912 tagit vägen? En härligt frisk ros med kvastar av underbara små blommor i vitt med rosa kanter. Den – och många fler – borde finnas kvar i dagens utbud av rosor! 

Ny bok: En ros är en ros är en rosa…

Nu finns efterlängtade En ros är en ros är en rosa… i bokhandeln. I boken presenteras tolv av de bästa kåserierna som framförts på Österlens Rosfest åren 2005-2006. Det har blivit en spännande bok, slösande rik på kunskap och illustrerad med vackra foton från min trädgård – Killahusets trädgård – tagna av fotograf Thorsten Persson.

En ros är en ros är en rosa… tar med läsaren med på en fascinerande resa till de vitt skilda världar där Rosen uppträder: schlagerns, filmens, teaterns, konstens, religionens och, självfallet, trädgårdens och hortikulturens område. 

De tolv författarna är: Sanna Töringe, Elsi Rydsjö, Ingvar Holm, Tomas Löfström, Margit Sandemo, Pelle Berglund, Sven Hugo Persson, Karin Sverenius Holm, Gittan Jönsson, Henrik Valentin, Ulrika Carlson-Nilsson och undertecknad, som dessutom är redaktör för boken.

Köp den! Läs och njut!

Fem kronor av varje försåld bok tillfaller Österlens Rosfest.

Du kan få boken per post genom att sätta in 190 kr (porto ingår) på föreningen Österlens Kulturhistoriska Rosor, plusgiro: 376613-6. Glöm inte att uppge ditt namn och adress på talongen. Om du undrar över något, kontakta kassör Madeleine Hellström på tel: 0414- 411410.

Här kommer fler av Thorstens underbara bilder i boken:

Katalpa i vacker blom

Min Katalpa – som jag tror är en Catalpa bignoides – har slagit ut i flera blomklasar. När trädet inte står i blom är det bladverket som imponerar, det lilla trädet är helt inklätt i stora exotiska blad. Vid regn kan de våta bladen tynga så hårt att det sköra grenverket ger vika. En gren bröts i förra veckan när det regnat utan knappt något uppehåll i flera dagar. Blommorna liknar små orkidéer. Katalpan, som är inhemsk i USA, bär cherokeeindianernas namn på trädet. I USA kallas det också  ”Indian Beans”. Härhemma säger vi ”Trumpetträd”.

Katalpan är ca 15 år och har blommat de senaste åren. Jag har ytterligare en katalpa, ett träd av ett yngre datum. Intressant nog kommer det snart att växa om den första. Den yngre katalpan har jag dragit upp från frön som jag tog från jättelika katalpaträd i en park i Washington DC hösten 2001. Än har fröplantan inte blommat, men jag väntar med spänning på att se vilken sorts katalpa det är. Katalpa brukar anses vara härdig i zon 1-2. Trädet bör planteras i ett skyddat läge.

Juliblomning i fruktträden!

Nu blommar det för fullt i frukthagen. En andra gång! Det fantastiska med att använda fruktträden som klätterställningar är att man just får uppleva en andra blomning. Bilden ovan och nedan visar multiflorarosen Apple Blossom  – äppelblom i ett körsbärsträd.

Apple Blossom är en tvåårig planta, jag vet inte om den finns att köpa i Sverige, mitt exemplar kommer från Peter Beales Roses i England. Apple Blossom är en korsning från 1890 mellan den härdiga ´Dawson` (även kallad ´Dawsoniana`) och en Dawsonfröplanta. Blommorna är halvfyllda, rosa med vitt öga, och förvånar med att se fräscha ut under lång tid. Förädlaren Jackson Thornton Dawson var den förste amerikanen som använde den vilda arten av Rosa multiflora i förädlingsarbetet. En av Dawsons målsättningar var att skapa rosor som skulle klara New Englands bittert kalla vintrar (staterna nordost om New York).

Och än en gång i närbild:

´Apple Blossom` har två likartade systerrosor i Killahusets frukthage: ´Evangeline` och ´Running Maid`. Både är enkelblommande i rosa med vit mitt. Låt mig först presentera ´Evangeline`, en korsning av engelsmannen Michael Walsh. Walsh, som tidigt emigrerade till USA är framför allt känd för wichuranakorsningen ´Excelsa`. ´Evangeline` är en kraftigväxande ros som kan bli 6-7 meter hög.

Den tredje och sista rosen med äppelblom är Running Maid, framtagen 1982 av belgaren Louis Lens. Running Maid har på kort tid intagit sitt träd, den skjuter väldiga spjut genom grenverket i sin strävan att nå solljuset. Blommorna är små, rosa och blommar i klasar. Min planta kommer från Roskraft.

Idas rosenbad

Man skulle ju kunna tro att både rosor och människor fått nog av vatten här i södra Sverige, men när regnet gjorde ett uppehåll och besökarna började komma tillbaka till Killahusets trädgård fyllde Ida det gamla brygghusbadkaret med vatten och plockade rosblad som hon strödde på ytan.  

Lilla Katten ville genast utforska karet och balanserar på kanten. I bakgrunden syns rosorna Johanna Röpke, uppbunden på en påle, och småblommiga Valdemar i en snöbollsbuske.

Rosor som frösår sig själv

I en stor och vild rosenträdgård som Killahusets upptäcker man varje år en massa rosplantor som frösått sig själv. Oftast blir det inget annat än nya multiflora-, canina-, eller rubiginosaplantor, men ibland kan man ha tur och få en ros som är ett resultat av en spännande korsning. I år har jag hittat rosor som kan vara korsningar mellan ´Paul´s Himalayan Musk`, Rosa multiflora och möjligtvis filipesrosen ´Kiftsgate`. Nedan är en ros som i mycket påminner om Paul´s Himalayan Musk, fast med glansigt bladverk.

Och här en gul, blekt gul variant, mycket vacker: